I morse när jag ledde ut hästarna ti hagen började Viltsu helt plötsligt halta. Vilken gjorde mig väldigt nervös, eftersom jag då i den stunden trodde att den gamla skadan hade blossat upp igen. Kände genom benen men märkte inte av någon värme eller svullnad så jag lät honom gå runt i hagen medan jag iakttog hur han rörde sig. Det tog inte länge förrän han började gå helt normalt igen, vilken lättnad! 

Senare på dagen sadlade jag honom och skrittade iväg en lång bit för att försäkra mig om att han fick tillräckligt med uppvärming före dressyrpasset. När vi väl satte igång med dressyr arbetet var det till en början som att rida en stupränna, det gick inte för något i världen att böja honom eller få honom mjuk i munnen. Där efter satte det tunga arbetet igång, jag fick kämpa för kung och fosterland för att få honom uppmjuknad, vilket i slutändan verkligen lönade sig för då gick han riktigt riktigt fint och avspännt. Dessutom fick jag test rida nya sadeln idag, och den var ljuvlig..Perfekt stöd!

Jag gick in och tog en kaffepaus och sen var det Sandys tur. Även idag var hon väldigt svår att rida. Gick bara mot handen, stretade och stressade runt spåret. Det känns som att vi håller på att missta varandra, det går ju inte alls att komma överräns längre från ryggen. Vi som brukade vara så samspelta, men nu helt plötsligt känns det som ett eldkrig. Jag kanske borde rida för en tränare för att komma tillbaka på spåret, för när man börjar tänka allt för mycket på hur man ska rida blir det lätt att detta påverkar henne. Man behöver vara avslappnad och harmonisk när man rider Sandy, hon är så känslig för minsta lilla snedsteg. Och det kan jag vara ärlig med, min ridstil har blivit helt åt skogen..Inte konstigt att hon inte vill samarbeta med mig. NÄ nu behöver jag nog ta några ridlektioner med henne, innan det blir riktigt tokigt..

Inga bilder idag tyvärr..