Hästarna trivs så jätte bra där dom är på bete, sähkäri och Toivo kan till och med stå bredvid varandra och beta! Framsteg :D

         <3  

Åkte i väg på en fräsig tur i skogen med Toivo, full galopp! :) Härligt!

Hittade en ny finsk hästbutik på nätet. Gå och kika in ni den! De har helt okej priser,det finns mycket märkes grejjer och bra utbud! www.hevosvayla.fi

Nu ska jag berätta om min ponny Sandy. Texten kommer att bli lång,hoppas ni orkar läsa ändå! :)

Namn: Sandy van de Odoornerweg
Född: 1995 (16 år)
Ras: Haflinger
Kön: Sto
Ägare: Madelene Räfsbäck
http://www.sukuposti.fi/hevoset/526876
 
Sandy importerades till Finland från Holland i tidig ålder, där hon även blev hanterad och inriden hos Stall Valhalla. Senare blev hon såld till sin första ägare, som inte kunde ge henne den tid och omsorg hon behövde, då blev hon senare såld vidare till en äldre dam i Munsala. Hos henne fanns hon i 5 år,fick gå runt i hagen med två andra hästvänner. Dessvärre var det ingen som vågade rida henne, hon hade blivit livrädd för människan. Hon hade mycket svårt för att lita på människor,speciellt på ryggen. Ingen vet vad som har orsakat detta, men efter vad jag har noterat, har det varit en mörkt klädd man med en piska i handen, som stått bakom detta. Sandy var nämligen livrädd att passera män eller låta såna män komma nära in på henne, speciellt såna som luktade rök. Spön kunde hon inte ens gå över på marken.

Jag hittade henne i en annons på nätet och föll direkt för hennes utseende. Vi åkte till Munsala en vecka efter det för att provrida henne. Ridturen varade i 20 sekunder? Hon skenade i panik och jag ramlade av. Jag satte upp igen och hon gjorde åter igen samma sak. Då åkte vi hem. Jag ville minsann inte köpa en häst man inte kunde rida. Det gick en månad och jag bestämde mig för att återvända för att ge henne en andra chans. För på något sätt hade hon redan vunnit mitt hjärta och jag hade svårt att låta en så speciell häst gå. Denna gång skenade hon också,men jag ramlade inte av. Framsteg tyckte jag och bestämde med ägaren att få komma och rida henne 1 gång i månaden, tills jag var säker på att jag ville ha just den här hästen. Och mycket väl ett halv år senare stod hon på gården,då hade jag bestämt mig att ge den här hästen en ny start i livet.

Jag provade rida henne några enstaka gånger här hemma, men hon gjorde likadant, jag fick som inget pli på henne. Jag bestämde mig då för att anlita proffesionell hjälp. Det funkade inte, de använde sig av styrka och ''satan-anamma''. Det gjorde bara saken värre, så jag började istället att skapa ett förtroende från marken i ett år. Sen började jag långsamt sitta upp på ryggen, jag började från början. Inga krav,ingenting, jag ville endast att hon skulle låta mig sitta på hennes rygg och vara lugn med detta. När hon blivit bekvämare med människan,tyckte jag det var dags att anlita en passande ryttare för henne. För jag själv hade blivit rädd att rida henne efter alla små olyckor. Det var då Eleonor kom in i bilden. Det var hon som fick Sandy på fötter igen. Långsamt men säkert kunde även jag börja sitta upp på henne och vi började utvecklas i rätt riktning. Hästen hade fått en ny start i livet. Hon hade varit livrädd för människan, skulle kanske ha blivit en häst som fått stå i hagen resten av livet. Men nu tyckte hon det var roligt att göra framsteg och tillsammans med människan.

Nu har jag ägt henne i 4 år. I ca 3 år har vi byggt upp förtroendet från grunden för varandra, i både ridning och skötsel. Vi har haft många motgångar men också många härliga framgångar och vi utvecklas ännu tillsammans varje dag. Vi har inga direkta mål, förutom att ha kul tillsammans och eventuellt starta i några tävlingar senare då vi är redo för det. Den här hästen har berört mig så himla mycket och hon har gjort mig till den ryttare jag är idag.
 

Sandy hos Pirjo i Munsala.
Så här red jag oftast i början, med grimma. Inga bett var tillåtna då än.   
Här rider Eleonor. Här är Sandy ännu lite rädd,det ser man i ögonen.

Såhär ser vi ut nu: 
Lugnt och avslappnat :)
   
 

Äntligen fick mina 3 hästar åka i väg på bete till Nixmossen i går!:) Jag är 2veckor för sent ute med hästarna :P Men nu är dom äntligen där och sommaren kan fortsätta:)

Har helt glömt att uppdatera bloggen med att sähkäri har kommit hem igen, för det funkade inte alls att ha honom hos Madde med hennes hästar:( Sähkäri är inte van att så med ett sto i hagen så det blev lite kalabalik :P Så jag bestämde mig för att ta hem honom i gen :)

  Tänkte Prova ta in rico först i transporten så han skulle få träna att gå in och sen stå själv i transporten, men jag trodde redan före att det inte alls skulle gå, men till min stora förvåning Gick följde han efter mig lugnt och fint in i transporten och stod där helt lugn tills vi lasta de Toivo! Framsteg för Rico som inte har åkt så mycket transport:)

Bilderna Tagna med Min telefon! :D Kommer bättre bilder senare i dag :)