Ta och se den här videon gott folk! Den får verkligen mig att rysa.. Dagens ridsport har blivit alltför prestationslysten när det kommer till tävling. Hästarna skall prestera till 1000 och bära på 500 kilo utrustning och endå ta hem rosett efter rosett, annars är de inte värda någonting. När de blir för ''dåliga'' byts de istället ut mot en ny tävlingshäst och den ''gamla'' tvingas stå bortglömd i sin hage, och så fortsätter den onda cikeln, i händerna på känslolösa människor. Vad är det som är så vackert med massor av sadlar,träns,hjälptyglar,inspänningstyglar,hårda bett,tyglar osv? Det känns så oäkta, hästarna har liksom blivit för teknologiska. För mig är ett ekipage vackert om det är utan all löjlig utrustning och att de sampelar och utvecklas tillsammans. Det känns äkta.  Älska din häst, tänk vad den ställer upp för dig! Hästar har aldrig nånsin haft någon skyldighet att tjäna oss. Men ändå gör dom det.
Nu menar jag dock inte att detta gäller alla, men för många är detta sanningen. En sanning de borde få höra.

Titta så vackert:
 
   

Vad skulle ni tycka om vi startade en ny kategori här på bloggen som heter ''Veckans utmaning'' ? Idén är tagen från dressyrmupparnas blogg. Jag tyckte den lät hur kul som helst! Då kan ni vecka för vecka komma med förslag på utmaningar som vi kan göra med våra hästar i både ridning och skötsel. Vi kommer att fotografera/filma och senare reflektera över våra framgångar samt motgångar. 

Finns det intresse så kan ni kommentera detta inlägg! :D