Igår när Jenny var här hade jag planerat in ett dressyrpass med Sandy. Ett dressyrpass som inte blev så lyckat. Hon gick hela tiden mot handen, spänd som en fura och huvudet påminde om ett strutshuvud...Nej fyy vaale vad det gick dåligt. Det gick inte på något vis att sakta ned farten med henne, trots att jag började med att låta henne springa ur sig bombaktiviteten som pågick i huvudet. Det blev inte heller bättre av att jag tappade tålamodet som bröt ut i frustration, vilket gjorde att jag blev för hård i handen. Det är så lätt för mig att bli frustrerad när jag vet vad hästen kan, och den plötsligt inte går som jag vill den ska gå. Det kan ju vara flera faktorer som inverkar förståss,men det är ändå svårt för mig att hålla lugnet i sådanna situationer.. Och det tror jag inte jag är ensam om :)

Men jag bjuder ändå på bilder, ni kommer ganska tydligt att se hennes spänning genom hela kroppen:.
             

Igår efter jag jom hem från madde och fotograferingen med hennes hästar tog jag in toivo och for ut och red. Dressyrade ca ½ timme på ridbanan sen red jag ut på åkern och dressyrade lite och efter det busade vi av i galopp runt åkern :) Härligt härligt!